Skogsfolket

Alla berättelser är överens: Folket fanns i Storskogen (Great Wood) Storskogen långt innan

Stonetop grundades. De välkomnade nykomlingarna, eller tålde dem åtminstone, men krävde att byborna aldrig fällde ett levande träd i Skogen.

Skogsfolket (Forest Folk) höll sig mest för sig själva.

Men under generationernas lopp knöts kontakter.

Tjänster utbyttes, vänskap vanns, berättelser delades. Och mer än så delades också, att döma av de märkliga ögon som vissa bybor har.

Byborna märkte inte när Skogsfolket försvann, inte med en gång. Möten hade aldrig varit vanliga. Sedan blev de sällsynta. Sedan förekom de inte alls.

Deras frånvaro ekar genom Storskogen. Deras enkla glyfer går fortfarande att hitta, inristade i träd och stenblock. Deras heliga platser står tomma. Och farliga varelser – sådana som Folket en gång jagade – förökar sig nu fritt.

Namn

Slaviskt klingande, ofta smeknamn:

Analiya, Asya, Avo, Boyko, Danja, Dimvo, Dobri, Galya, Genko, Ivka, Inko, Kosta, Lyubo, Milada, Milko, Mincha, Mitko, Nadya, Neli, Penko, Polya, Radko, Raya, Sajka, Sasho, Tsvetanka, Valya, Vasko

Frågor

• Vem (av er/bland er släkt/som du känner) har Skogsfolkets märkliga ögon? Hur ser de ut?
• Hur behandlas folk med ”skogsögonen” i Stonetop? Och deras föräldrar?
• Träffade du någonsin någon av Skogsfolket? Bortsett från ögonen, vilket av deras omänskliga drag tyckte du var mest obehagligt?
• Det är förvisso ett mysterium, men vad tror du hände med Skogsfolket? Varför?

Sägner

Skogsfolkets förfäder var dödliga tjänare åt De Gröna Herrarna (Green Lords) De Gröna Herrarna. De levde som nomader bland träden, färdades i små skaror och levde på vad landet gav.

Något intressant: Folket hade ofta samröre med vildmarkens andar Vildmarkens andar, och hade ibland att göra med Fae Fae. Kanske vet de vart Folket tog vägen?

Något användbart: Du känner till en plats där Skogsfolket brukade samlas, inte så långt från Stonetop, eller en Fae som de ofta hade att göra med, eller en helig plats som de vördade – berätta om den! Berätta också varför du tror att det är ett bra ställe att börja undersöka vad som hände med Folket.

Vart tog de vägen?

Det får du och din grupp avgöra, men möjligheterna inkluderar...

• de flydde österut, undan Crombils uppvaknande;
• de drog ut för att strida mot Fomoraij Fomoraij, kanske på uppdrag av Fae;
• en tjänare åt Tingen Därnere (Things Below) Tingen Därnere jagade dem, drev bort dem;
• en förbannelse förvandlade dem till levande träd, men inte alla på en gång;
• en mäktig Fae förde bort dem till sin domän;
• de härjades av sjukdom; de överlevande gav sig av i jakt på ett mirakel; eller
• de var alltid få, och dog helt enkelt ut.

Krokar

• En jägare hittar en massgrav med Skogsfolk, från, tja, ungefär tio år tillbaka
• En grotta är täckt av glyfer och bildtecken som avslöjar värdefulla sägner, men vissa av glyferna syns bara för dem med skogsögonen
• En pälsjägare svär på att hen har sett någon av Skogsfolket, eller spår av att de nyligen varit där
• För 60 år sedan gav Stonetop Skogsfolket en dyrbar gåva, som de tog med till en av sina heliga platser; kanske finns den kvar där?

Skogsögon

De som ärver ”skogsögonen” ser bra i mörker. De ser i blott stjärnljus lika bra som de flesta människor ser under en fullmåne; de ser i månsken lika bra som de flesta människor ser i skymningen.

Utöver det lyser vissa växter, lavar och stenar i obeskrivliga färger som bara kan ses med skogsögonen. Folket kunde ibland ses stirra hänfört på en vanlig lund eller äng och förundras över någon osynlig skönhet. Människor med skogsögonen gör ibland likadant.

Om en RP föddes med (eller utvecklar) skogsögonen, använd gärna dessa spelledardrag på hen:

• Avslöja glyfer, märken eller mönster som bara hen kan se
• Distrahera hen med färger och mönster av omöjlig skönhet

Glyfer och bildtecken

Skogsfolket lämnade enkla märken och teckningar över hela Storskogen.

När rollpersonerna stöter på en intressant plats i Storskogen, och den fanns där innan Folket försvann, välj eller låt någon slå Ödestärningen:

”Dolda” glyfer kan vara avsiktligt gömda, skymda av en slump (rankor, växtlighet osv.) och/eller målade med pigment som bara skogsögonen kan se.

För en utomstående verkar dessa glyfer och bildtecken meningslösa – godtyckliga former och enkla, stiliserade teckningar. Men Skogsfolket hade ett utförligt bildspråk, och de flesta av märkena är fulla av mening.

En RP kan Veta Saker för att försöka utläsa betydelsen av sådana glyfer, med nackdel om de är ofullständiga eller skadade. På 7-9 utläser hen ett vagt begrepp, som ”farliga växter”, ”bunden ande” eller ”sorg/förlust”. På 10+ förstår hen hela betydelsen, som ”de här växterna är farliga att äta” eller ”det här trädet binder en mörkrets ande” eller ”många

av Skogsfolket dog här för en trollkarls hand.”

Platser

Välj 1 eller kombinera 2, eller låt någon slå Ödestärningen.

Välj eller slå fram en lämplig terräng Storskogen. Befolka den med tecken på deras närvaro (nedan), artefakter artefakter och faror faror från Skogsfolket eller Storskogen Storskogen.

Överväg att kombinera med en annan intressant plats Storskogen i Storskogen.

Tecken på Skogsfolkets närvaro inkluderar:

• Utförliga glyfer och bildtecken
• Läderremsor, ofta färgade, som hänger i träd eller är lindade kring stammar
• Verktyg/vapen av sten, trä, ben: tväryxor, skrapor, pilspetsar, spjut osv.
• Behållare av snidat trä, berett läder, flätade växtfibrer
• Kläder (läder, päls, flätade växter), troligen i trasor
• Ben/kvarlevor, av dem själva och/eller deras byten

Artefakter

Faror