Smidesherrarna

Smidesherrarna (Forge Lords) var Skapare Skaparna som böjde eld och metall efter sin vilja. De byggde en vidsträckt civilisation bland Huffeltopparna Huffeltopparna och vid stränderna av havet bortom. De skapade underverk och handlade med andra Skapare, i det som nu är Gordins Gruva Gordins Gruva.

De blev rika, stolta och starka.

En eld brann inom Smidesherrarna. Den gav kraft åt deras magi, och åt deras lidelse och skaparkraft, deras kärlek till skönhet och hantverk. Deras vilja att göra bättre, att vara bättre. Men elden var också en förbannelse. Om den fick brinna fritt – om de gav efter för ärelystnad, avund och girighet – kunde den förtära dem. Bränna bort deras finare känslor, vrida dem till fruktansvärda, eldsprutande bestar.

För att värja sig mot förbannelsen prisade Smidesherrarna lojalitet och generositet. De följde stränga regler för gästfrihet och anständighet. I århundraden fungerade det. Deras länder var härdar av intriger och svek, men blodiga mord var sällsynta. Bara de mest förfallna medborgarna förlorade sig i Förvandlingen.

Sedan kom Kataklysmens tid Tingen Därnere. Vulkaner spydde lava och aska. Smidesherrarnas främsta stad, Moratia Rubra, förstördes. Detsamma gjorde många av deras gruvor, gjuterier och gods.

Deras samhälle störtades i kaos. Och Tingen Därnere Tingen Därnere underblåste hämndens, girighetens och misstänksamhetens lågor.

Rivalitet övergick i mord. Mord övergick i slakt. Bara de som omfamnade Förvandlingen överlevde. Och snart var Smidesherrarna borta. Bara draventao draventaos fanns kvar.

Namn

Klingar portugisiskt och galiciskt, men har ofta 4 eller 5 stavelser: Anacarbrugel, Barximare, Cagacola, Liainlosoi, Mancaoro, Olarela, Patomecie, Ronofoxur, Toloalare, Velanbria, Xeixabrun

Har ofta titlar som Dominar (”Mästare”), Ogran (”den Store”).

Krokar

• Gruvarbetare plundrar och säljer en skatt som vaktas av järnhundar Järnhund och utlöser en kedja av ohyggliga dödsfall.
• Ustrina Ustrina varnar rollpersonerna för en ruin efter Smidesherrarna, men varför?
• En skojare hittar en draventaos näste och vill ha hjälp att plundra det.
• En köpman fraktar i hemlighet en last orikalkum orikalkum till marknaden.
• Malmletare hittar en bosättning efter Smidesherrarna, begravd och bevarad i pimpsten.

Teman

Välj, eller slå 1d12.

Platser

Välj, eller låt någon slå Ödestärningen.

Kvardröjande spår

Välj, eller låt någon slå Ödestärningen.

Spår av förödelse

Till exempel:

• Skorstenar och murstumpar som sticker upp ur grus och tuff, förkolnade och dammiga.
• En bergssida, smält och slät som svart glas.
• En glänta ovanför en kolflötsbrand som brunnit länge: karg, buktig och sprucken, jorden bränd vit, luften vidrig att andas och het även på vintern.
• En massgrav med ustrina, kanske en eller två Smidesherrar, begravda i stället för ordentligt brända.
• Benen efter en stor ödleliknande best, med rostiga plåtar (rustning?) sammansmälta med revben och ryggrad. Skallen är inslagen, tänderna utbrutna och borta.

Sådana platser kan mycket väl vara hemsökta Döden och de odöda och/eller fördärvade av Tingen Därnere Tingen Därnere.

Spår av industri

Till exempel:

• Ett hugg i berggrunden, som en grop eller kanjon med terrasserade väggar – ett dagbrott från länge sedan.
• En sjö/myr/göl: kritvita stränder, metalliska virvlar, förkrympt liv.
• En slagghög: gropiga, knytnävsstora stenar (matt röda och skrovliga, eller glasartat blå och gröna), mestadels karg, mycket instabil.
• Toppen av ett berg som helt enkelt saknas, kollapsad i sig själv eller förvandlad till en krater.
• Kalderan i en slumrande vulkan. Rostiga, runristade spiror pryder kanten, och enorma gropiga kedjor ligger strödda runt omkring.
• Rester av en akvedukt, fortfarande prydd med vackra keramikplattor.

En eldande

Till exempel:

• En ugn, fortfarande varm av övertäckt glöd, som hållits pyrande i århundraden av en sömnig, tjurig ande.
• En runetsad marmorplatta framför en magmapöl. Binder en ande som visar sig som en gestalt av smält sten. Hjälper till med metallarbete i utbyte mot skvaller.
• En kristallin matris, hem åt ett dussin små lågor som har brunnit i århundraden utan bränsle. Självgoda pratkvarnar, men mycket kloka och törstande efter nyheter.
• En enorm bronsstaty av ett vildsvin med gapande mun. Anden inuti förtär föremåls brännbarhet och gör dem eldfasta. Men statyn själv antänds av minsta gnista och brinner som het olja.
• Små eldandar, var och en bunden i en egen glaskula som satts in i en vägg eller armatur. Lyser upp när människor är nära och pratar vänligt.
• En askvålnad Rök, eld och hetta och de ben den är bunden till, instängd bakom en murad vägg i någon Smidesherres källare

Monument eller märke

Till exempel:

• En bronsstaty av en majestätisk gestalt, en gång 18 meter hög, nu omkullvräkt, bucklig och begravd i en dal.
• Ännu en enorm bronsstaty av en majestätisk gestalt, fortfarande på sin bergstopp men halvsmält.
• Ett porträtt på en bergssida, en mosaik av miljontals glaspärlor.
• Ett fogfritt torn av basalt, krönt med en öppen lökkupol av glänsande mässing, med en evig låga brinnande inuti.
• En marmorplatta, stor som ett hus. Ena sidan täcks av en bronsplakett, etsad med tättpackade kalligrafiska runor, mestadels oläsliga under all lav.

Ruin

Välj eller slå för teman, struktur, syfte, arkitektoniska inslag, skick och närvaro av ustrina. Placera den i en lämplig terräng (se Gordins Gruva för Gordins Gruva, Huffeltopparna för Huffeltopparna eller Labyrinten för Labyrinten).

Befolka den med kvardröjande spår Platser, artefakter artefakter och/eller faror Två speglar från Smidesherrarna eller den aktuella trakten.

Rollpersonerna är i Gordins Gruva Gordins Gruva

in i åsarna som omger Gordins Gruva, så jag väljer ”tunnlar/valv” som struktur, ”begravd… men mestadels intakt” som skick och ”ingen att tala om” som närvaro av ustrina. Jag slår 3 för tema (konstfärdighet), 6 för syfte (nöje) och 1 för arkitektoniska inslag (kupoler/ valvbågar/kolonner/arkader). Jag föreställer mig följande:

och söker audiens hos Mutra Tänderna. Jag tror att hans anläggning är en av ruinerna efter Smidesherrarna i staden. Jag föreställer mig något uthugget

De flesta skaparruiner är byggda för jättar – folk två eller till och med tre gånger så långa som människor – men ofta med mindre rum, gångar och så vidare för deras tjänare.

Mutras anläggning var en gång utställningshall för någon Smidesherres samlade rikedomar. Utvändigt liknar den Skattkammaren i Petra, i Jordanien – kolonner framför en indragen ingång och en väldig valvbåge. Valvet leder till en enorm sal med ett högt kupoltak och åtskilliga tomma piedestaler, var och en högre än en lång man. Mutras folk har spänt upp skärmar mellan piedestalerna för att dela upp salen i logement och förråd och så vidare. ”Mindre” sidokamrar, uthuggna längre in i berget, rymmer Mutras privata gemak – och hans egen inte alltför blygsamma samling.

Om ustrina Ustrina finns där, eller har funnits, fundera på att slå 1d6 för att få en känsla för hur många de är.

Orikalkum

En mystisk metall som blixtrar röd av eld och bränner bort det orena, en förbannelse för Tingen Därnere Tingen Därnere och naturvidrigheter. Smidesherrarna kände dess hemligheter – hur man bryter den, smälter den, legerar den och bearbetar den – och den var högt skattad redan på deras tid.

Välj eller slå fram sorten på allt orikalkum som rollpersonerna stöter på.

Fundera på att slå 1d6 för storlek, mängd och/eller omfattning.

Orikalkum smälter eller förångas ofta när det bränner bort orenhet. Rätt legering hjälper till att förhindra det, men även ett välgjort orikalkumspjut kan bli till slagg när det fäller en fördärvad fiende.

Antracit

En glänsande, gråsvart sten, en form av renat kol. Fattar eld som torr ved, men brinner hetare, längre och med mycket lite rök. Smidesherrarna eldade sina ugnar och brännugnar med den, eller värmde helt enkelt sina hem.

En del ustrina Ustrina känner hemligheten bakom att tillverka den (att baka kol och fylla det med brännbarhet som lakats ur andra föremål), även om de (förmodligen?) är för få för omfattande kolbrytning.

De byter ibland till sig varor mot antracit i Gordins Gruva, men bara i små mängder. Basarna eller södra köpmän Lygos och södern skulle starta krig för att lära sig hur den kan massframställas.

Andra material

Många Smidesherrar kunde framställa aetherium Stormherrarna och ge det särskilda egenskaper.

De lärde förmodligen till och med Stormherrarna ett och annat.

Några Smidesherrar kunde skapa skaparglas Stenherrarna, eller åtminstone forma det, men aldrig med Stenherrarnas skicklighet och fingerfärdighet.

Smidesherrarna värderade svartjärn Urkrafter högt. Det kan bara bearbetas med eld, styrka och skicklighet – inte med magi – och därför kunde bara mästersmeder bearbeta det.

Några Smidesherrar experimenterade med röd kristall Tingen Därnere, inspirerade av Tingen Därnere eller helt enkelt nog högmodiga för att tro att de kunde kontrollera den.

Artefakter

Faror

Väsen

• Ustrina Ustrina, förstås
• Eldandar Vildmarkens andar, bundna till en ugn/smedja/härd, troligen hungriga och svaga
• En eldvirvel Stormherrarna, satt att vakta en ruin efter Smidesherrarna
• En familj caralandrao Huffeltopparna som letar magi eller bygger bo i en ruin
• Elddrakar Huffeltopparna eller magma- maskar Labyrinten som solar sig i den kvardröjande värmen från en Smidesherres ugn
• Spökena Döden och de odöda efter dem som dog i någon katastrof eller våldsam utrensning

Risker

• Instabil konstruktion: försvagad av eld, rost och ålder
• Högar av kol eller antracit: brännbara, dammiga, instabila
• Slagghögar, instabila och redo att bli ett stenras Trapplanden
• Pölar eller strömmar av magma
• Vulkanisk aktivitet Huffeltopparna
• Urtida eld Urkrafter, bunden av uråldriga runor, fruktansvärd om den släpps lös

Smidesherrarnas konstrukt drivs av mer än biologi (+4 HP). De flesta har Rustning 3 (gjorda av metall) och saknar vitala organ (ytterligare +3 HP, +1 Rustning).

Urverkskonstrukt har faktiskt vitala organ (i stort sett) och kan ha så låg Rustning som 1.

Smidesherrarnas konstrukt är ofta eldtåliga.

De flesta är blinda och förnimmer vibrationer eller värmen som strålar från föremål och varelser.