Crinwin

Lita ej på öronen bland träden där hur ömkligt än det ropar och ber Lyft din blick mot himlens rand till morrande tänder och ögon döda som sand Långa lemmar, grå om hud

De har alltid funnits där, i Skogen, på lur bland träden. I generationer jagade Skogsfolket (the Forest Folk) dem och höll nere deras antal. Inte längre.

• Ljud som inte hör hemma: halva fågelläten, insektssurr i fel årstid, ett björnmorr från trädtopparna, stumpar av meningslöst tal
• Gestalter som kilar, hoppar och svingar sig genom grenverket
• Seniga, starka fingrar runt din strupe
• Klibbigt, svartaktigt blod; för kallt och ruttet för att vara naturligt

Tips: välj ett ljud eller ord som rollpersonerna har sagt eller gjort, och upprepa det om och om igen i olika styrka och tonläge.

Frågor

• Vilket märkligt ljud, hört i natten, tillskrivs crinwinerna? Vad sägs det betyda?
• Vilken vanlig sak verkar de här skadedjuren åtrå mer än något annat?
• När plundrade crinwiner senast byn öppet? Vad tog de?
• Vilket är det säkraste tecknet på att crinwiner har varit i närheten?
• Vem av er hatar de där varelserna mer än någon annan? Varför?
• Vad får dig att tro att de kan vara mer än enkla bestar, trots vad alla andra säger?

Sägner

Något intressant: Det finns något som alla är överens om håller crinwinerna borta (en lukt, en amulett, ett ljud, en liten ritual osv.). Vad är det, och varför är du säker på att det är så gott som värdelöst?

Något användbart: Det finns verkligen något som håller crinwinerna borta, men det kräver något ovanligt, opraktiskt eller både och. Vad är det, och varför är det inte allmänt känt (eller åtminstone allmänt accepterat)?

Krokar

• Crinwinerna har grävt upp något, något ont och mäktigt, och det… förändrar dem.
• En jägare snubblar över en koloni av bon, 5 eller 6 på ett och samma ställe.
• Antalet crinwiner nära Stonetop växer stadigt. Leds de av något? Tvingas de? Eller skräms de närmare byn?
• Crinwiner börjar fräckt plundra hem om natten. Snart stjäl de något dyrbart (ett arvegods, ett arkanum, ett spädbarn).
• En fångstmans barn har i hemlighet blivit vän med en crinwin, och de träffas i smyg, leker och byter gåvor.

Ursprung

Vad är de, och var kom de ifrån? Det får du och din grupp avgöra, men möjligheterna är bland annat:

• De skapades av Fomoraij Fomoraij som krigare i kampen mot Fae Fae.
• De var ett misslyckat experiment av De Gröna Herrarna (the Green Lords) De Gröna Herrarna och rymde ut i vildmarken när Fae gjorde uppror.
• De var en gång Skogsfolk Skogsfolket som förbannades eller fördärvades av någon häxa eller trollkarl.
• De kom genom den spruckna portalen vid Vor Svetelik Vor Svetelik, från någon avlägsen plats (eller till och med en annan värld).
• De kröp upp ur någon sjö, vidrig avkomma till Tingen Därnere (the Things Below) Tingen Därnere.

Bon

Stora pappersartade byggen, som jättelika getingbon, högt uppe i trädens grenar. Ju större träd, desto bättre. De mäktigaste träden kan hysa två eller tre bon.

En liten, lätt person som vågar klättra upp kan klämma sig in. Därinne är det kolsvart, med plattformar och väggar av sexkantiga pappersceller. Trånga kamrar förbinds av lodräta schakt. Ytterväggarna är förvånansvärt fuktiga och tål eld, men insidan flammar upp direkt om den utsätts för öppen låga.

Ett dussintal fullvuxna crinwiner bor i varje bo. De förvarar mat (rutten, förmultnande) i de sexkantiga cellerna och vårdar tablåer som visar upp bristfälliga attiraljer av civilisation (nästa sida).

Den största kammaren i varje bo är en barnkammare:

varm, fuktig och urholkad i det levande träet. Sexkantiga rör kantar kammaren, vart och ett fyllt med sörja och crinwinlarver.

Puppor slingrar omkring i kammaren och äter av sörjan och till och med av varandra. Barnkamrarna sköts av en gammal, fet crinwin eller – i de äldsta, största bona – en yngelfader Faror.

Upptäckter

Bristfälliga attiraljer av civilisation

De härmar vilket folk de än iakttar, men gör alltid fel.

• En rad stenar, staplade två eller tre på höjden, runt trädet/träden som bär boet/bona.
• Klumpigt plöjda ”åkrar”, besådda med nonsens: ben- eller tandbitar, krukskärvor eller trasiga verktyg, döda getingar, glänsande stenar osv.
• Ett hjortkadaver, tjudrat vid ett närliggande träd med en ranka runt halsen
• Ett hål, grävt som en brunn, men alldeles för grunt
• En kammare i boet, fylld med gamla bägare, krukskärvor, tygtrasor
• ”Barn” gjorda av pinnar och papperslik massa, klädda i smutsigt stulet tyg, omsorgsfullt undanstoppade i ett bo eller burna omkring
• Gravar eller rösen, tomma men ändå vördade, eller med ännu levande, sjukliga crinwiner i
• En klumpig helgedom åt… något?
• Ett vardagligt föremål eller en slumpmässig artefakt Bilaga B: Att skapa artefakter, felanvänd eller bortkastad.

Något som länge ansetts förlorat

• Något glänsande, kanske ett arvegods, som försvann vid crinwinernas senaste plundring
• Ett minne, en gåva från en älskad, som förlorades i Skogen för många år sedan
• Något som tillhörde en jägare eller fångstman som aldrig kom hem

Märkliga utväxter

Enorma varblåsor, som sitter på en del crinwiner som är lite större, mindre smidiga och mindre aggressiva. Om man spräcker dem väller det ut sörja, kanske med en liten blek larv som slingrar sig och väser ömkligt medan den dör i friska luften.

Utstött

En albinocrinwin, mer nyfiken än fientlig mot utomstående, som bor åtskild från de andra i ett bo på marken av sten och papper. Den iakttar rollpersonerna uppmärksamt, eller försöker utföra något hantverk på ett plågsamt felaktigt sätt, eller blir trakasserad eller misshandlad av sina likar.

Fånge

En crinwin (slagen, skuren, mörbultad) som antingen släpas in i området just nu av andra, eller redan sitter fastsurrad på en hög trädgren sedan vem-vet-hur-länge.

• Hur kan du, bara genom att titta på den, se att den här kommer från en annan stam än de som bor här?

Avfallshögar

En liten bit bort från boet.

• Tecken på crinwinernas biologi (rester av vad de äter/inte äter, eller avföring, eller total brist på sådan)
• Kasserade ägodelar, som ger ledtrådar om vad de värdesätter och inte
• Spår av kontakt med Skogsfolket Skogsfolket, över tio år gamla och djupt begravda

Faror