Fae

Underligt folk bor i Storskogen (Great Wood) Storskogen och Ferriers Kärr (Ferrier's Fen) Ferriers Kärr.

Underbara och farliga, väsen ur sägnerna. Skogsfolket (Forest Folk) Skogsfolket kallade dem ”Goda Grannar” och ”De Dolda” och var noga med att inte förolämpa dem. De manade Stonetop att göra detsamma. Och fast Skogsfolket är borta, finns fae kvar.

De Gröna Herrarna (Green Lords) De Gröna Herrarna avlade fram fae för länge sedan, för att valla andar och väva underbara riken. De förlitade sig på fae för att sköta sina gods, för att bygga vägstenarna Vägstenar och, senare, för att skapa de Gröna Herrarnas idylliska efterliv.

En del fae avskydde sin träldom. En del hittade kryphål i de löften och eder som band dem. Anstiftare trädde fram och spann nät av skulder och förpliktelser som undergrävde herrarnas grepp.

Ett uppror bröt ut. Rebeller plundrade gravar, brände plantager, spetsade sina herrar på spjut. Band av fria fae strövade genom Storskogen, brände, befriade, värvade. Banden blev arméer.

De Gröna Herrarna blev desperata. De kallade på Tingen Därnere (Things Below) Tingen Därnere och fördärvade sig själva med oheliga krafter.

De avlade fram levande vapen, jagade rätt på rebellerna och tog en fruktansvärd hämnd.

Upproret höll på att misslyckas, men de Gröna Herrarna hade dragit på sig vreden hos sina

skaparfränder. Särskilt Stenherrarna (Stone Lords) Stenherrarna var förfärade över de Gröna Herrarnas fördärv. De vävde en fruktansvärd besvärjelse som krossade hjärtat av de Gröna Herrarnas välde och förvandlade det till det förstörda träsk som vi i dag kallar Ferriers Kärr. Sedan slöt de förbund med fae och förde krig mot de Gröna Herrar som överlevt.

Efter belägringen av Vor Svetelik Vor Svetelik stod fae vilsna och utan mening. Många var inte längre bundna av ed eller förpliktelse. Anstiftarna käbblade och grälade. Fraktioner bildades.

Arméerna upplöstes. Och fae blev det splittrade folk de är i dag.

De goda grannarna

Fae och dödliga korsar förstås varandras vägar. Skogsfolket härstammade från de Gröna Herrarnas dödliga tjänare och levde i Storskogen i århundraden. Fae stred sida vid sida med Stenherrarnas mänskliga slavar. Och en del fae känner säkert till människorna som bor vid deras gränser: Stonetop, Kärrbryn (Marshedge) Kärrbryn, manmarchborna Norra Manmarch, till och med några byar i Vitfang (Whitefang) Vitfangbergen. Det har alltid funnits utbyte mellan dem och oss.

Men fae är inte som vi. De andas magi. Tiden betyder lite för dem. De har inga grundläggande behov. De drivs av stolthet, leda och besatthet. De formas av sina skulder, sina förpliktelser och de uråldriga ärren efter träldom och krig.

Fae är farliga för dödliga. Kanske inte fientliga (fast en del är det), men främmande. En del beundrar vår livsgnista, vår skaparkraft och lidelse. En del finner våra minnen och känslor rika och berusande. En del njuter av vår värdighet eller våra kortlivade upptåg. En del kanske till och med bryr sig om oss. Men de tänker heller inte mer på att stjäla ett spädbarn ur vaggan än vi tänker på att välja en valp ur en kull.

Fae

Teman

Välj eller slå 1 (eller 2 och kombinera).

Krokar

• En familj i trakten hävdar att deras spädbarn har bytts ut mot en fae-bortbyting.
• En änkling vill att en fae ska ta bort minnena av hans förlorade kärlek.
• En jägare erbjuder naivt Stonetops gästfrihet åt en okynnig fae.
• En zrajedak De Gröna Herrarna släpps ur sitt stillestånd; skräckslagna fae söker hjälp.
• En SLP står i skuld till en fae; den vill ha det de inte står ut med att ge (ett barn, deras kärlek, ett äktenskap etc.).
• En fae förälskar sig i en bybo och försöker leva ett dödligt liv.

Frågor

Allmänt:

• Vem av er har förlorat ett syskon eller ett barn, stulet ur vaggan?
• Vem i byn sägs ha fae-blod?
• Vem i byn gjorde en gång upp med en fae? Vad förlorade de? Vad fick de i gengäld?
• Vilket fae-väsen mötte du en gång i Skogen? Hur kom du undan oskadd?

Om en viss fae de möter:

• Vad i dess närvaro fyller dig med vördnad/längtan/sorg/glädje/__?
• Vilket glömt minne väcker den?
• Vilken detalj hos den kommer du ha svårt att minnas sedan?
• Vilken detalj skulle du aldrig kunna glömma?

Sägner

Alla i Stonetop vet:

• Att underligt, magiskt folk bor i Storskogen
• Att de skiljer sig mycket i utseende, förmåga och sinnelag
• Att de är underliga, drömlika, nyckfulla, underbara, farliga

Man kan känna till:

• Detaljer om en viss fae: beteenden, uppträdande, förmågor, begränsningar, namn etc.
• Det närmare om fae-naturen Skador
• Att järn är dem en styggelse
• Rätt etikett för att umgås med en
• Sätt att skydda sig mot dem
• Om välden: deras ingångar, farorna de bjuder, konkreta exempel
• Berättelser om den Vandrande Marknaden
• Att de tjänade de Gröna Herrarna

Mycket få vet:

• Det närmare om deras historia, deras ursprung, deras uppror
• Nyanserna i deras politik, skulder, relationer, förpliktelser
• Hur man hittar den Vandrande Marknaden
• Metafysiken bakom deras existens

Namn

Fae-”namn” brukar vara titlar, substantiv eller beskrivande fraser, eller lånade från dem de mött – enkla, nyckfulla, olycksbådande eller storslagna som det passar deras natur.

Blanda, kombinera och improvisera kring ord för växter och djur och stenar, drag i landskapet, naturfenomen, färger, vardagliga föremål, känslor eller känslosamma sysslor, titlar, släktskap och lokala namn.

Några enkla namn: Ekollon, Spindelväv, Tomte, Kaja, Kittel, Lärka, Mal, Taggar, Rännil, Rödhake, Grytan, Treblad, Farbror Morrhår, Visslaren, Vinglan, Gulsvans

Några nyckfulla namn: Skällgumse, Bitterläpp, Månstråle, Ärtbotten, Vallmo i Skymningen, Regnblad, Hjorttörne, Tistelstoft, Vitek, Gula Byxan

Några olycksbådande namn: Benkittel, Fader

Långfinger, Grinande Nel, Bödeln, Klagovisornas Kung, Gamla Sorgen, de Bleka Systrarna, Stentand, den Gråtande Rosen Några storslagna namn: Gryningsviskning, Eldblomma, Åskans Andetag, Hare

Stjärnklinga, Midnattsstoet, Regn över Dalen, Silverhjort, Stormkungen

En del fae kan ha många namn, eller byta namn med tiden. Om en viss

fae är känd bland lokalbefolkningen, fundera på vad de kallar den på sitt eget språk. En fae som heter Månstråle kan till exempel kallas ”Pelydrlloer” i Stonetop eller ”Mondstrohl” av manmarchborna.

Kanske har varje fae ett sant och hemligt namn, med vilket den kan befallas och bindas. I så fall måste det vara dess mest omhuldade och dyrbara hemlighet.

Fae är levande väsen gjorda av andestoff. De är inte riktigt andar, men samspelar med andar som om de vore det. De är gjorda av kött och ben, eller nästan, men det är underligt, formbart och motståndskraftigt. De…

• behöver inte äta eller dricka, men kan njuta av mat och dryck;
• behöver inte sova, men väljer ofta att göra det;
• kan kvävas eller drunkna, men återhämtar sig oftast när de kan andas igen;
• känner ingen drift att fortplanta sig, men kan njuta av sex, bli förälskade, avla eller föda barn, stjäla dem från dödliga;
• blir inte skröpliga med åldern, men kan bli uttråkade, djupt fast i sina vanor;
• kan inte bryta ett löfte eller en ed, men är skickliga på att hitta kryphål; och
• känner tyngden av skulder och förolämpningar som vore de tunga kedjor.

Skador

Fae är onaturligt sega (Rustning 4) och kan läka varje sår som inte orsakats av järn. En fae som får ett ”dödligt” sår kan gå genom Sista Dörren (Last Door). Men den kan också ändra sig och komma tillbaka senare, för fae är nyckfulla varelser.

Järn

Järn (även stål) är stötande för fae.

Dess närvaro förolämpar dem. Det stör deras magi. Det bränner deras hud, struntar i deras Rustning, lämnar ärr som aldrig bleknar. Järn kan döda en fae, verkligen döda den.

Svartjärn Urkrafter är ännu värre. Dess närvaro löser upp deras magi. Dess beröring bränner inte bara, den får deras kött att vara sig (+1d6 skada, struntar i rustning, blodig). Det lämnar elaka, gapande sår som aldrig läker och som till slut förvandlar dem till Ihåliga Fae (Hollow Fae) Ihåliga Fae (Hollow Fae).

Magi och fae

Fae är fae, varken ande eller dödlig. Som regel gäller inte magi som särskilt påverkar ”andar” eller ”dödliga” för fae. De är något eget.

Med det sagt är magi luddig och varje fae är unik. När du är osäker, tänk på vad som känns rätt i just det här fallet. Ett knep som skulle fungera i en saga bör nog fungera mot fae!

Illusioner och glamour

Illusioner är lögner. De saknar substans.

En illusorisk stol bär ingen vikt; illusionen av ett svärd skär inte. En skicklig fae kan skapa illusionen av smärta och blod när du huggs av ett illusoriskt svärd, men såret har ingen bestående verkan.

Glamour är mer genomgripande. Den förändrar en sak och hur den samspelar med världen, åtminstone tills glamouren bleknar. Glamoura en sten till en stol och sitt bekvämt.

Glamoura en pinne till ett svärd och den skär, får dig att blöda riktigt blod. När glamouren upphör finns såret kvar.

Glamour är som poesi. Man kan glamoura ett ekollon till en ädelsten, eller fladdrande löv till fjärilar, eller en skränande dödligs huvud till en åsnas. Men man glamourar inte bara, säg, ett spjut till en vattenpöl. Sådant måste rimma!

Fae kan se igenom varandras illusioner och glamour, men som regel spelar de med.

Att låta bli kan vara förolämpande.

Glamour påverkar varken järn eller stål, och beröring av något av dem får illusioner att flimra och blekna. Beröring av svartjärn Urkrafter skingrar både illusioner och glamour, som tvål som droppar ner i oljigt vatten.

Språk

Fae förstår alla de möter och kan alltid göra sig förstådda. Många talar på ett tillgjort sätt (med brytning, på vers, med underlig meningsbyggnad etc.) för att roa sig själva, för att reta andra eller för att det helt enkelt är så de tänker.

Skulder och löften

Fae är bundna av skulder, förpliktelser och löften. Det gäller även dödliga som förhandlar med dem. En fae kan:

• Lägga fram ett erbjudande (rättvist eller skevt)
• Artigt tacka nej eller slingra sig
• Insistera, be om mer, erbjuda mindre
• Kräva in en skuld, använda den som påtryckning
• Avge eller kräva ett löfte
• Hitta/utnyttja ett kryphål
• Byta bort en skuld till en annan fae

När en fae står i skuld till dig har du fördel på varje slag för att stå emot eller försvara dig mot den. När du utnyttjar en skuld den har till dig eller ett löfte den har gett får du fördel för att Övertala eller på annat sätt påverka den.

När du står i skuld till en fae har du nackdel på varje slag som riktas direkt mot den (även skadeslag). När du inte håller ett löfte du gett en fae, av vilket skäl som helst, står du antingen i skuld till den faen eller så tar den det som en förolämpning (dess val).

När du går genom Sista Dörren blir alla skulder du har och löften du gett ogiltiga.

Förolämpningar och etikett

Fae är också bundna av förolämpningar, stolthet och etikett. En förolämpad fae känner behovet av upprättelse som en dödlig känner hunger, som något gnagande och kroppsligt. Deras kultur är full av små regler och etikettsfrågor som dödliga ofta snubblar över.

Man kan förolämpa en fae genom att…

• ohövligt tacka nej till ett erbjudande;
• inte hedra en skuld eller ett löfte;
• ta något de anser att de äger;
• ställa krav eller hota utan rätt påtryckningsmedel;
• smuggla in järn i deras närvaro;
• inte spela med i deras lekar;
• nedvärdera deras heder/deras makt/ deras list/vad de än värdesätter hos sig själva; eller
• anklaga dem för något av ovanstående.

När rollpersonerna har att göra med en fae kan den:

• Lura rollpersonerna in i ett snedsteg
• Komma med en anklagelse
• Spela kränkt, på riktigt eller som ett knep
• Verkligen ta illa upp

Och om den förolämpas kan den:

• Kräva upprättelse
• Rusa/kila iväg
• Erbjuda sin förlåtelse, som en gåva
• Strunta i alla andra etikettsregler
• Sprida historier eller rykten
• Hysa agg, smida hämndplaner
• Ta till våld eller magi

Att skapa fae

För att skapa en fae eller en grupp fae, tänk på vad du redan vet och i vilket sammanhang de ska dyka upp. Bestäm hur de är: välj eller slå fram deras upptagenhet, deras storlek och 1-3 aspekter.

Slå gärna 1d6 för att se hur personlik och människolik den är.

Välj eller slå sedan fram 1-3 talanger.

Rollpersonerna är på väg till en Grön Herres grav, och jag vill att de ska möta en fae som höll till där tills nyligen.

Från listan över upptagenheter väljer jag ”samlar/hamstrar/är besatt”. Jag slår vad om att han lämnade ett förråd kvar i graven! Jag får 6 på storlek (”liten”) och 7 och 12 på dess aspekter (”trädlik/ogräslik/taggig…” och ”docklik…ihålig”). Jag får 4 på 1d6 för hur människolik den är. Jag ser framför mig en levande docka gjord av hopsurrade, fortfarande växande grenar.

Som talanger verkar han listig, så jag väljer ”kamouflage/smygande”. Och ”påverka det livlösa” känns rätt; jag tror att han kan styra växter och träd lite grann?

Välj eller slå sedan fram vad de avlades för att göra. Om det är oklart, bestäm vilket slags ande de avlades fram ur; välj eller slå ett tema bland vildmarkens andar Vildmarkens andar. Välj eller slå fram deras roll i kriget mot de Gröna Herrarna och ett bestående märke från deras förflutna.

Dessutom: är de fördärvade Tingen Därnere av Tingen Därnere? Slå 1d6; på 1 är de det.

Välj eller hitta på ett namn Namn och skriv deras värdeblock. Alla fae har taggen fae; många är också magiska. De har onaturlig motståndskraft (4 Rustning, 0 mot järn), eftersom de varken är helt kött eller helt ande.

Min lilla vidjegubbe härstammar uppenbart från en växtande. Jag får 11 för vad han avlades för att göra (”arbeta/slita/träla…”), 2 för hans roll i kriget (”offer…”), och 12 för hans bestående märke, följt av 6 (”glödande beskyddarinstinkt”) och 3 (”fiendskap”). Han är inte fördärvad.

Jag ser honom sköta någon Grön Herres trädgård, och hela tiden samla småsaker och växter och stenar ur jorden. Han vaktade sin samling med glöd och brydde sig föga om andra fae. Hans täppa brann och hans förråd gick förlorat, och han blev en enstöring och utstött som höll sig undan kriget. För några århundraden sedan hittade han graven, gjorde den till sitt hem och började bygga upp sitt förråd av småsaker igen. Men en swyn De Gröna Herrarna har drivit ut honom, och han

vill desperat ha tillbaka sina grejer.

Jag kallar honom ”Törntumme”, för den taggiga trädgårdsmästare han är. Jag skriver honom så här:

Fae-välden

Fae-välden är dolda verkligheter som finns mellan den fysiska världen och andevärlden, berör och överlappar båda men tillhör ingen av dem. En del är pyttesmå, intima, ombonade.

Andra är vidsträckta och storslagna.

Inte varje plats där en fae bor är verkligen ett välde. Många fae håller till i ruiner eller grottor eller ihåliga träd, kanske uppfräschade med glamour men helt och hållet i den här världen.

Välden är annorlunda, avskilda.

För att skapa ett fae-välde, börja med den verkliga terräng det gränsar till eller överlappar. De flesta finns i Storskogen Storskogen, i Förbergen (Foothills) Förbergen eller i Ferriers Kärr Ferriers Kärr; de i Kärret är ofta fördärvade Tingen Därnere. Många är en del av de Gröna Herrarnas ruiner De Gröna Herrarna.

När den verkliga terrängen är fastställd, välj eller slå fram dess ingång. Tolka resultatet utifrån var den finns.

Om en ingång i Storskogen är minst 10 år gammal är den troligen märkt med Skogsfolkets glyfer Skogsfolket.

För själva väldet, välj eller slå fram ett tema, väldets ursprungliga syfte, ankaret som upprätthåller det och 1-2 element. Slå kanske 1d6 för att ge en fingervisning om dess storlek och omfång.

fae som bor (är fångna?) därinne

3 En skärva kraft lämnad av en mäktig

fae, begravd eller undangömd

Rollpersonerna utforskar en Grön Herres grav och närmar sig gravvalvet där den mumifierade Skaparen ligger. Dess ande lever kvar i ett fae-välde.

Terrängen är fastställd (gravens inre). Jag väljer ”dörr/port/öppning” som ingång och syftet är uppenbart ”njutning… ett falskt efterliv”. Jag slår 5 på tema (”löften, avtal och kryphål…”) och 5 på ankaret (”runristad sten”). Som element får jag 6 (”förfall/snusk/oordning”) och 5 (”en vidsträckt och föränderlig plats”).

modfällda fae-tjänare, bundna av uråldriga eder. En oändlig följd av dammiga salar, rum och förvildade trädgårdar, fulla av bortkastade rikedomar och tjuriga fae som undviker sin herre. Den Gröne Herrens själ pendlar mellan leda och maniska anfall, då den fae som råkar finnas till hands trollar fram

Befolka väldet med fae och andra invånare som är rimliga. Fyll det också med artefakter artefakter och de risker för välden som passar.

Tidsutdragning Flytande tid är något dödliga besökare särskilt bör oroa sig för!

Temat och elementen får mig att tänka om kring ankaret. Väldet upprätthålls knappt av trådslitna glamourbilder av den Gröne Herrens halvt bortglömda bedrifter. Ett evigt paradis, minsann.

Att träda in i välden

En del ingångar fungerar bara vid vissa tider: under fullmåne, under vintern, vid soluppgång eller solnedgång etc. Det gäller för fae och dödliga lika.

Annars kan fae fritt använda ingången till de flesta välden, som du eller jag öppnar en dörr. För dödliga är det mer invecklat.

Något intressant: En dödlig kan av misstag snubbla in i ett fae-välde, eller följa en vägvisare, eller lockas in i ett av en okynnig eller illvillig fae. Eller så somnar de nära en ingång och besöker väldet i sina drömmar. Järn eller stål kanske skyddar dig, kanske inte; du kanske bara märker att allt ditt järn blev kvar i världen.

Något användbart: För att med avsikt träda in i ett fae-välde måste du lämna kvar allt järn och stål, plus något av följande:

• Följa i en fae-vägvisares fotspår
• Omtöckna (öppna?) ditt sinne med droger/ alkohol/vansinne/intensiva känslor etc.
• Ha fae-blod i ådrorna
• Kunna se igenom fae-magi och glamour, genom Gamla Moderns Vin (Old Mother's Wine) Aalz Galts Plötsliga Slukhål eller liknande verkan

Låsta ingångar

En del ingångar har särskilda krav för att öppnas, för fae och dödliga lika. Kraven kan innebära att…

• sjunga/läsa upp/rista in de rätta orden;
• göra något farligt utan att tveka (som att springa mot väggen);
• göra något dumt (som att snurra tills man faller);
• betala tullen (en hemlighet, en berättelse, något vackert, ett löfte etc.);
• övertyga väktarna att släppa in en;
• någon variant eller kombination av ovanstående; eller
• något helt annat.

Ett väldes invånare kan strunta i en låst ingångs krav; väldets skapare kan nästan säkert göra det.

Jag tror att min Gröne Herres efterliv helt säkert måste vara låst. Jag föreställer mig ett ståtligt valv med ett par mäktiga fae- väktare som vakar över det och kräver en tull: ingen får träda in utan att avlägga en ed om gott uppförande.

Några fae-välden

• En liten dörr i en klipphäll som leder till en döende kristallstad med pyttesmå fae och deras talande sorkundersåtar.
• En naturlig båge av hagtornsträd. Bortom: en trädkantad sal, en runristad härd, ändlös dryck och dans.
• En kvist i ett stort dött träd. Man måste läsa upp en viss dikt för att komma in. Därinne finns en fullsatt teater, där känslokalla fae framkallar sedan länge döda skuggor som får spela upp sina dödliga dramer.
• En vägsten Vägstenar i träsket. Ett vägskäl för många fae-stigar, flitigt använt, men man måste betala en skönhetstull till det eländiga troll som vaktar det.
• En bred bäck. Fall framstupa i den och träd in i ett vattnigt, drömlikt rike. En malliknande fae ordnar stenar, skatter och förlorade minnen till en vacker, ständigt skiftande mosaik.
• En ring av menhirer, insnärjda i törnen. Kan bara träda in i månsken. Därinne visar sig alla stenarna utom en vara Skogsfolk Skogsfolket, bundna i plåga.

Den Vandrande Marknaden

Lite binder samman fae, utom en lust att briljera. Och för det behöver de en publik. En plats att mötas och samlas. En plats att byta berättelser och under och lögner.

De behöver den Vandrande Marknaden.

Frågor

• Enligt sägnerna, när sammanträder den Vandrande Marknaden?
• Om du kunde köpa vilken skatt som helst av fae, en enda underbar sak, vad skulle det vara?
• Vilken är din allra käraste ägodel? Varför värdesätter du den så?
• Vem av er är vackrast? Har den bästa sångrösten? Dansar finast? Lagar den bästa maten?

Att ta sig dit

Den Vandrande Marknaden är ett fae-välde Fae-välden, skapat på nytt av en ny värd varje gång den sammanträder.

För att hitta marknaden måste man veta när den äger rum och hitta en ingång. Ingångarna är många, men olika varje gång.

Varje fae vet var närmaste ingång ligger – välj eller slå fram den terräng den finns nära (Storskogen för Storskogen, Ferriers Kärr för Ferriers Kärr), och välj något nyckfullt krav, som:

• Klättra upp i det sjunde alträd du hittar; den är där uppe
• Ta på dig ögonbindel; följ fågeln som ropar ditt namn
• Lägg en stig av stenar in i ett ihåligt träd; gå stigen vid solnedgång
• Somna i en dunge blåklockor och besök marknaden i dina drömmar

Intryck

• Överväldigade sinnen: folkmassor och utropare, siden och kryddor, parfymer, fjädrar och blommor, flinande omänskliga ansikten
• Under till salu: destillerad vänskap, flytande tystnad, kristalliserad sorg etc.
• Spydiga kommentarer om hur den här Marknaden bleknar jämfört med tidigare
• Förtjusta tjut åt ditt leende, din torra kommentar, din visslade melodi
• Hur länge har du varit här nu igen?

Slumpmässiga möten

Välj, eller låt någon slå Ödestärningen.

Drag

handelstillfällen

Om rollpersonerna får ett handelstillfälle (från draget Årstidsskifte) kan fae erbjuda följande. Rollpersonerna måste ändå Pruta om det, förstås!

• En omöjlig uppgift, som en hel årstids arbete utfört på en natt
• En hemlighet, ett minne, svaret på en gåta, hjälp med ett kinkigt problem etc.
• Fantastiska handelsvaror (Värde 2 eller 3): molntyg, mjöd bryggt på drömmar, glamourfärger etc.
• En fae-artefakt artefakter
• En artefakt från de Gröna Herrarna De Gröna Herrarna, Skogsfolket Skogsfolket, vildmarkens andar Vildmarkens andar eller kanske Tingen Därnere Tingen Därnere.

Artefakter

• en ärlig köpman rör vid dem;
• deras nuvarande ägare ljuger;
• någon ser igenom glamouren;
• något skingrar glamouren; eller
• nymånen kommer och går

Faror

Risker

• Att stöta sig med/förolämpa en fae
• Att hamna i skuld till dem
• Att ge ett löfte, ärligt eller ej
• Att dra till sig deras uppmärksamhet, bli föremål för deras besattheter
• Att snubbla in i ett fae-välde

Besläktade väsen

• Vildmarkens andar Vildmarkens andar, mycket möjligt i någon fae:s tjänst
• Vilken som helst av de farliga bestar som bor i Storskogen Storskogen
• Crinwin Crinwin, förtrollade eller manipulerade eller lurade
• Kanske Den Bleke Jägaren (Pale Hunter) Den Bleke Jägaren, som själv kan vara en fae
• Stenherrarnas konstrukt Stenherrarna, kvarlämnade efter kriget
• Spöken Döden och de odöda av dödliga som dog i deras våld
• Skuggor Döden och de odöda av Gröna Herrar som de framkallat för att plåga
• Danus välsignade Danu, Jordmodern, av vilka en del gärna gör upp med fae

De Fyra Hövdingarna

Hövdingarna är bland de mäktigaste av fae, personligen och politiskt. Vinterbjörnen är en av dem. De andra kan vara:

• Sångaren (The Warbler), som bor i vårens lövtak och fyller världen med sång. En obotlig skvallerbytta som låtsas vara en narr. Uppträder ofta inkognito. Ytterst välunderrättad.
• Den Krönte Hjorten (The Crowned Stag), som drar genom högsommarens skogar med sitt hov och sina snyltgäster. Vacker, stolt, käck och ädel. Lysten också, och benägen att förälska sig.
• Långskugga (Longshadow), en ståtlig gammal trädhustru, kal på löv. Finns grubblande i höstskogen, uppvaktad av skygga hantlangare. Talar profetior, smider subtila planer. Vet att kriget inte är över.