Södra Manmarch

Om du går ner från Trapplanden (the Steplands) Trapplanden åt sydost hamnar du på en böljande prärie. Marken sluttar svagt nedåt mot öster, mot stränderna av Fasans Flod (the Dread River) Fasans Flod.

Massor av resenärer och köpmän korsar de här slätterna. De kommer norrut, från Lygos och den civiliserade södern Lygos och södern, på väg norrut till Landsvägen (the Highway) Skaparnas vägar och därifrån till Kärrbryn (Marshedge) Kärrbryn.

Eller så färdas de åt andra hållet, med örter och textilier, metaller och ädelstenar, tillbaka till städerna i söder. Eller så kommer de från andra sidan Landsvägen, från Norra Manmarch (North Manmarch) Norra Manmarch, för att jaga, handla eller plundra.

Men av alla som passerar genom Södra Manmarch är det få som kallar trakten sitt hem. Visst, Kullfolket (the Hillfolk) Kullfolket betar sina hjordar här under de varmare månaderna. Och det dyker alltid upp någon ny bosättning. Men landet är prickigt av nedbrända gårdar och förfallna fästen: ett stumt vittnesbörd om dem som försökt slå sig ner här tidigare. Försökt, och misslyckats.

Intryck

Alltid

• Den eviga, oberörda himlen
• Tunn, stenig jord bruten av hällar av vit kalksten och grå lerskiffer
• Rök från en ensam gård, med utsikt över ett vattendrag
• En bäck eller torr ravin som lojt slingrar sig ner mot Fasans Flod
• Ett övergivet, inrasat långhus
• En ryttarskara från Kullfolket som håller utkik från högre mark

Ett land som länge varit omstritt

Före Kataklysmen Tingen Därnere utgjorde Fasans Flod den östra gränsen för Stenherrarnas (Stone Lords) Stenherrarna område. Efter Stenherrarnas fall stred Gravhögsbyggarna (Barrow Builders) Gravhögsbyggarna mot varandra fram och tillbaka över den här vidden och nötte ner sig själva, som skifferflisor som slipas till stoft med tiden.

Nu är Södra Manmarch gränsen mellan den civiliserade södern och Världens Ändes utmarker. Det är en laglös plats, full av farliga bestar och ännu farligare människor. Nomadiska Kullfolk gör anspråk på stora delar av trakten, och banditer Bandit är ett ständigt hot.

Och ändå lockar prärien starkt.

Ungefär varje år försöker någon skära ut en bit åt sig själv. En ny bosättning kan vara:

• En familj från Kärrbryn eller Norra Manmarch som startar en egen gård
• En ärelysten köpman från Lygos som satsar på en ny handelsstation eller karavanseraj
• Någon blivande hövding eller krigsherre bland manmarcharna Norra Manmarch, som bygger en ny bygd eller en kullborg
• Söderns erövrande härar Lygos och södern, som skaffar sig ett fotfäste

Sådana bosättningar blir sällan långvariga. De faller offer för naturkatastrofer eller kringströvande bestar, för rivaler eller banditer, eller för den säkra vreden hos Kullfolket, som gör anspråk på de här markerna.

Eller så, om man ska tro berättelserna, är något mörkare i görningen. Kanske är de här markerna verkligen hemsökta. Hemsökta av de otaliga själar som dött här. Eller av vidriga ting som slingrar sig upp ur Fasans Flod. Kanske är landet förbannat, och ingen bosättning kan någonsin överleva. Kanske.

Flintån

Det här vattendraget rinner ut från Trapplanden och ner i Fasans Flod och lockar snår, poppeldungar, vilt och vandrare till sina milda stränder. Kullfolket kallar det Maengwalc på sitt eget språk – ”Flintån”, efter den steniga högplatå där dess källflöden springer fram.

Hundratals rännilar och bäckar matar Flintån, och i sitt nedre lopp är den ganska bred och svår att ta sig över. Ändå finns det sätt. Hur tar sig en resenär från den ena sidan till den andra? Fråga en rollperson som borde veta, men kanske finns det …

• en gammal bro från Skaparnas Skaparna tid;
• en nyare bro, byggd till stor kostnad av någon köpman eller adelsman från söder;
• ett grunt vadställe; brett, stenigt och oftast säkert;
• en färja, som sköts av företagsamma själar;
• någon kombination av ovanstående; eller
• något helt annat.

Frågor

• Vem kände du som försökte slå sig ner i Södra Manmarch? Vilket öde drabbade dem?
• Vilket bandittgäng är mest fruktat just nu? Vem leder dem, och vad gör dem så farliga?
• Vid vilket landmärke slår handelskaravanerna oftast läger? Varför stannar de där?
• Vilket landmärke vet alla som färdas i de här trakterna att man ska undvika? Varför?

Krokar

• Någon har lagt beslag på övergången över Flintån och tar ut skyhöga tullar
• En ärelysten hövding från Norra Manmarch skickar nybyggare söder om Landsvägen
• Rollpersonerna väntar ivrigt på en karavan, men den överfalls av banditer
• En ruin i trakten blir en vallfartsort som lockar Heliors/Aratis troende från när och fjärran

Terräng

Välj 1 eller kombinera 2, eller låt någon slå Ödestärningen (d12) en eller två gånger.

Om du vill, slå 1d6 för storlek/omfång/intensitet.

Upptäckter

För var och en av dessa, välj 1 eller låt någon slå Ödestärningen.

Många sådana platser är hemsökta Döden och de odöda av de döda.

Faror

Risker

• Stekande sol, ingen skugga på flera kilometer
• Elakt väderomslag: piskande vind, bitande kyla, brännande hetta, snöblandat regn/ hagel/regn/snö; blixtar
• Plötsliga översvämningar i dalar/på sluttningar
• Brist på skydd, vatten eller ved till en långbrinnande eld (pröva torkad uroxdynga, om du hittar någon)
• Dolda hål/gångar, som stukar en fotled eller värre
• Präriebrand Slätten

Monster

• Rovdjur: pumor Storskogen, kleztigr Trapplanden, flockdrakar Slätten eller vargar Storskogen
• Stora, ilskna bestar: uroxar Slätten, vildsvin Storskogen eller en åskdrake Slätten
• Vildmarkens andar Vildmarkens andar
• Spöken Döden och de odöda eller gengångare Döden och de odöda, som lurar nära uråldriga slagfält eller förfallna bosättningar

Folk

• Kullfolk Kullfolket, om de är på humör för våld
• Manmarchare från norr Norra Manmarch, på väg söderut eller i försvar av en ny bosättning
• Köpmän från Kärrbryn Kärrbryn, på väg söderut eller hem
• Köpmän från söder och deras karavanvakter, samt de som reser med dem, som äventyrare eller en antikvarie Lygos och södern
• Söderns härar Lygos och södern, som drar norrut för att utkräva hämnd, säkra en resurs eller skaffa sig ett fotfäste