Döden och de odöda

Gwraig Wen

Ensam, ande, odöd, övergiven

HP 19; Rustning 1 (saknar organ)
Skada bara händer d6 m/nackdel (hand)
Särskilda egenskaper bunden till några kilometer från sina ben; kan inte bilda nya minnen; lämnar inga fotspår
Instinkt att dra in andra i sitt sökande

• Manifestera sig i månsken som en blek, rufsig kvinna
• Be om hjälp, insistera på den
• Bli allt mer upprörd, flimra och vibrera medan hon blir det
• Ge utlopp för sitt raseri med ett öronbedövande klagorop, d10 skada (kort, yta, högljudd, omladdning, ignorerar rustning)
• Försvinna när ingen tittar

De som färdas i Storskogen (the Great Wood, Storskogen) berättar en gammal saga om en brud, nygift med en stilig pälsjägare. En natt kom han inte hem, och hon gick oklokt in i skogen för att leta efter honom, föll i en djup tjärn och drunknade. Sedan dess har hennes spöke strövat i skogen under månljusa nätter: våt och huttrande, desperat och bönfallande, säker på att hennes make fortfarande är där ute.

Spöklegionen

Hord, ande, odöd, organiserad, skräckinjagande, samlare, våldsam

HP 10; Rustning 1 (saknar organ)
Skada spöklikt kortsvärd eller spjut d6 m/fördel (hand, nära)
Särskilda egenskaper strövar vida omkring, men bunden till grottan; skyr dagsljus; kan bara röra vid världen genom våld; upprörs av/rädd för hundar
Instinkt att häva sin förbannelse

• Manifestera en spöklik form (kan bara skadas av silver, salt eller en trogen hund)
• Stirra lystet på en dödlig medan hen äter eller dricker
• Hota med våld, och fullfölja det
• Tvinga en dödlig att bära deras skatt

De var en skara legosoldater från söder, som kom norrut i jakt på skatter. De hörde talas om en hdour och hans skatt, stängde in honom i hans grotta och dräpte honom. Sedan delade de upp bytet och gav sig av.

Först senare fick de veta varför Kullfolket (the Hillfolk) fruktar att döda en hdour. För han hade förbannat dem alla. Förbannat deras själar att dröja kvar efter döden, dömda till ändlös hunger och ändlös törst.

Dömda att frukta solen, att jagas som de hundar de var. Förbannade, ja, tills varenda bit av det vitt spridda byte de stal har återförts till hdourens grotta.

Gast

Ensam, ande, odöd, smygande, skräckinjagande, grym

HP 23; Rustning 1 (saknar vitala organ)
Skada telekinesi d10+2 (hand, nära, kort, gripande, kraftfull)
Särskilda egenskaper bunden till sitt band; en eller flera svagheter
Instinkt att plåga de levande

• Skapa kusliga effekter i omgivningen (blödande väggar, gröna lågor osv.)
• Manifestera en form av fladdrande skugga (kan bara skadas av silver eller salt)
• Manifestera en mardrömslik fysisk form
• Tala genom ett medvetslöst eller katatoniskt offer

En gast är en själ förtärd av hat och avund, grymhet och raseri. Kanske var de en sadistisk mördare i livet, eller ett offer vars död var så traumatisk att de slår ut mot allt levande. Kanske var de ett trånande spöke vars nära stötte bort dem, eller en fjättrad själ som länge och grymt hållits bunden och nu släppts fri. Oavsett: nu är de något av illvilja och hämnd, som bara vill straffa dem som har fräckheten att leva.

Vålnad

Ensam, ande, odöd, smygande, skräckinjagande

HP 19; Rustning 1 (saknar organ)
Skada livsdränering d10 (hand, ignorerar rustning)
Särskilda egenskaper bunden till sitt band (oftast), maktlös i dagsljus
Instinkt att frossa på levande själar

• Manifestera en form av skugga och kyla (kan bara skadas av silver och salt)
• Kasta sig över de levande
• Suga livskraft ur sitt byte

Vålnader är förbannade med ändlös hunger.

De är skadade själar, sårade av mörk magi, av en annan vålnad, eller av svältens eller beroendets avhumaniserande verkningar. De är föga mer än djur, drivna av tomheten inom sig, med bara en högst vag känsla av vilka de en gång var.

Andra spöken kan bli vålnader när deras band förstörs. Om de dröjer sig kvar i världen fylls de av ett gnagande behov och måste livnära sig på de levande. Dessa obundna vålnader är svagare, men bildar ofta flockar med andra av sitt slag (grupp, ilsken i stället för smygande,

13 HP var, d8 skada, rädda för eldsken).

När en vålnad sänker dig till 0 HP och du överlever är din själ sårad. Sänk ditt max-HP med 4. Tills din själ har läkts blir din instinkt ”Hunger: att fylla tomheten inom dig med överdåd”, och skulle du slå 6- Vid Dödens Port dör du och blir en vålnad (ett monster i spelledarens kontroll).

Anan Gllo

Hord, odöd, fördärvad, outtröttlig, orädd, skräckinjagande

HP 11; Rustning 5 (motståndskraft, rustning), 1 mot brons eller eld
Skada vapen d6 (taggar efter vapen) eller krossande grepp d4 (hand, gripande)
Särskilda egenskaper försvagas över tid (se nedan)
Instinkt att lyda order

• Avancera obevekligt
• Skaka fiender med sin tystnad, sina tomma ögon
• Strida vidare trots förlamande skador

Kullfolket (the Hillfolk, Kullfolket) talar om mörka tider, då Tingen Därnere gav en gåva till en småhövding. Beroende på vem som berättar var det en fläck lucker jord eller en djup vattensamling, håligheten i ett doolträd eller en stor kittel av rostigt järn.

Oavsett: ett lik som lades i detta kärl reste sig som en av Anan Gllo, de Tomma Döda. Hövdingen reste en odöd armé och gav sig ut för att göra sig själv till kung.

Något intressant: Hövdingens makt bröts när en hjälte steg in i kärlet medan hen ännu levde, och gav sitt liv för att förstöra det. Ett antal Anan Gllo dröjer sig dock kvar, livlösa och väntande.

Något användbart: En Anan Gllo återfår alla sina HP när den antingen dricker färskt blod eller åter går in i kärlet; den kan inte återfå HP på annat sätt. Och varje gryning förlorar en Anan Gllo 1 HP. Vid 0 HP blir den livlös tills dess HP återställs.

Dialeddwr

Ensam, odöd, skräckinjagande, obeveklig

HP 20; Rustning 4 (motståndskraft), 0 mot silver eller eld
Skada strypgrepp eller kraftiga slag d8+2 m/fördel (hand, gripande, kraftfull)
Särskilda egenskaper kan inte öppna dörrar, äta eller dricka
Instinkt att hämnas

• Passera som levande, utom i solljus
• Spåra ett mål ofelbart
• Fånga någons blick och visa dem vad rädsla betyder
• Bada i månsken för att läka även fruktansvärda sår

Ibland, när en stor orätt begås, när en god människa dräps grymt, när mördarna går ostraffade… ja, ibland kommer de tillbaka. Återkallade av en bön eller kanske en besvärjelse. Eller skickade tillbaka av sina medoffer. Eller ledda tillbaka av en av Fruns egna kråkor. De gräver sig fria ur sina gravar, återfödda och hela. Och hämnden ska bli deras.

Pyped

Ensam, odöd, skräckinjagande, feg

HP 16; Rustning 1 (snabbhet)
Skada benkrossande grepp d8+2 (hand, gripande, kraftfull)
Särskilda egenskaper bränns av silver (+1d4 skada); skadas av salt (1d8 skada, hand, nära); vidrig stank; livnär sig på benmärg
Instinkt att undvika Sista Dörren

• Röra sig med överraskande, ryckig snabbhet
• Blanda ihop sina minnen med värdens och med deras vars ben den ätit
• Besätta ett nytt lik, om den kan/måste

När ett obundet spöke eller en skugga besätter ett tomt lik blir det en pyped. De är eländiga ting, bara ruttnande kött och raglande rörelser, hungrande efter söt märg, asätande på kadaver och gravar. Men hungern kan göra dem djärva. Djärva nog att jaga de svaga och sjuka i utkanten av en by, eller en ensam resenär som tas på sängen.

Pypeder reser sig bara ur lik som är någorlunda intakta och som inte har fått ordentliga begravningsriter. Om en pyped förstörs söker anden inom den ett nytt, dugligt lik. En skugga måste hitta ett innan solen fördriver den. Ett obundet spöke måste hitta ett innan dess minnen bleknar och det blir en vålnad.

Olycks-Ulliam

Ensam, odöd, smygande, skräckinjagande, lojal

HP 16; Rustning 0
Skada det som finns till hands d8 m/nackdel (taggar varierar)
Särskilda egenskaper bränns/bländas av dagsljus; kylig aura
Instinkt att trängta efter sin familj

• Hålla sig undan, eller försöka
• Bli frustrerad, upprörd, arg
• Tappa humöret och suga värme ur någon, d10 skada m/fördel (hand, nära, räckvidd, ignorerar rustning)

Olycks-Ulliam släpade sin familj från Kärrbryn (Marshedge, Kärrbryn) upp till Gordins Gruva (Gordin's Delve, Gordins Gruva), i jakt på ett bättre liv. Men det ordnade sig aldrig. Sista gången han gick ut och letade malm gick han vilse.

Sedan drog snöstormen in. Och det var så Ulliam dog.

Men säg vad du vill om Ulliam, han älskade sin fru och sina barn. Gör det fortfarande. Släpade sitt frusna jag hem för att se dem igen. Han vet att de inte kan se honom så här, men han kan inte låta bli att lurpassa. Och när någon snuskhummer kommer och nosar kring hans fru, eller någon dumbom får syn på honom och ställer till med ett väsen… ja, det finns gränser för vad en karl tål. Och den där lilla gnistan av värme han drar ur dem? Ja, han börjar få smak för den.

Doolande

Grupp, ande, skräckinjagande, smygande, lömsk

HP 13; Rustning 1 (saknar organ)
Skada frossa på rädslor d6 m/nackdel (hand, nära, ignorerar rustning)
Särskilda egenskaper maktlös i starkt ljus; bunden till sitt träd eller ett offers ben
Instinkt att smaka söta, läckra rädslor

• Förnimma ett offers tvivel och oro
• Forma ljud och skugga för att skaka och skrämma
• Manifestera sig som offrets rädslor (kan bara skadas av den som bemästrar sin rädsla)
• Binda sig till ett offers ben

Doolandar kommer från andra sidan Sista Dörren. De är inte odöda, för de har aldrig levt, utan hör hemma i livet efter detta. Ibland glider de in i den här världen och hemsöker de doolträd som gett dem deras namn.

När en doolande fattar tycke för ett offers rädslor lämnar den sitt träd och binder sig till offrets själva ben. Sedan hemsöker den offret, och bara det, och driver hen till vansinne av skräck. Anden förblir bunden till offrets ben även i döden, tills ett nytt doolträd skjuter upp där benen ligger begravda och anden åter kan hemsöka de levande.

Gwyllgi

Ensam, ande, försiktig, smygande, skräckinjagande

HP 16; Rustning 4 (motståndskraft, 0 mot silver)
Skada klor d8 (nära) eller bett d8+2 (hand, gripande, kraftfull)
Särskilda egenskaper hatar dagsljus, måste vara manifesterad för att äta
Instinkt att livnära sig på rädsla och förtvivlan

• Manifestera sig som en svart varg med glödande röda ögon
• Visa sig för någon som är ute ensam om natten och lägga en dödsförbannelse över hen (se nedan)
• Andas ut ett olycksbådande moln, d6 skada (räckvidd, yta, ignorerar rustning)

En gwyllgi är ett dödens förebud, ett väsen från andra sidan. En nekromantiker kan kalla fram en för att sända den mot sina fiender. Eller så kan en glida genom Sista Dörren när mörk magi eller mångas död får den att slå upp på vid gavel.

Dödsförbannelse

Hot (plåga)

Instinkt att skruva upp spänningen och fasan

• Orsaka en olycka eller ett sammanträffande
• Driva offret till ångest, desperation
• Knuffa offret mot ett dåligt beslut
• Få tag på offret, till slut

När en gwyllgi förbannar ett offer vet offret att hen kommer att dö före nästa fullmåne.

Något intressant: En gwyllgi kan bara förbanna ett offer åt gången, och den manifesterar sig varje natt för att livnära sig på offrets känslor.

Något användbart: Du kan häva förbannelsen genom att förstöra gwyllgins form och förvisa den tillbaka genom Sista Dörren.

Nekromantiker

Ensam, försiktig, listig, magisk, dödskunnig

HP 12; Rustning 0 (eller enligt buren rustning)
Skada kniv av silverlegering d8 (hand)
Särskilda egenskaper kan förnimma aktiva andar
Instinkt att samla på hemligheter/kunskap

• Frammana, tala med, binda eller förlora kontrollen över ett odött väsen
• Avslöja eller handla utifrån kunskap de inte borde ha
• Sända de odöda mot en fiende
• Kasta en dödsrelaterad besvärjelse (omladdning)
• ja, de döda har alla möjliga hemligheter att lära ut.

Det är en underlig sort som vill ha med de dödas andar att göra. Men somliga föds med Synen, och en morbid nyfikenhet. Om de kan undvika att bli dödade av hungriga spöken eller upprörda ortsbor…

Nekromantiker hamnar ofta i sällskap med väsen ännu mörkare än de döda, och är benägna till fördärv genom Tingen Därnere. De har troligen ett eller flera arkana, som de inte tvekar att använda. Och de har ofta ett eller flera bundna väsen i sitt följe.

Skugga

Ensam, ande, odöd, försiktig

HP 19; Rustning 1 (saknar organ)
Skada ingen
Särskilda egenskaper fördrivs av dagsljus
Instinkt (välj 1 eller slå 1d6) 1: att vägra återvända, 2: att stilla sina längtningar, 3-4: att begråta sitt öde, 5-6: att återvända till sin vila

• Manifestera sig som en viskning och en dunkel bild, oförmögen att påverka den fysiska världen
• Dela med sig av vad den visste i livet
• Avslöja en hemlighet den lärt sig i döden
• ”Rida” en villig/förberedd värd
• Besätta ett intakt och obegravt lik och skapa en pyped

Skuggor är de tysta dödas själar, återkallade genom Sista Dörren. Eller kanske är de bara ekon av en död persons personlighet, formade av magi.

Hur som helst kan de frammanas vid Vägskälet, genom ett arkanum som en märklig dödskalle och horn, eller genom någon annan form av nekromanti.

En skugga kan rida en levande, villig värd, eller en som har förberetts ordentligt (med magiska tecken, genom att bära ett lämpligt föremål, via en dryck osv.). Den kan då stå emot dagsljus, men bara med stor ansträngning. Den upplever det värden upplever och kan bara kommunicera med värden genom impulser och begär.

När en skugga rider dig och tvingar dig att handla mot din vilja markerar du XP om du gör som den vill. Om du gör motstånd Trotsar du Faran.

Gravmyrsande

Ensam, ande, skräckinjagande, obeveklig

HP 19; Rustning 1 (saknar organ)
Skada kvävande grepp d10+2 (hand, kraftfull, gripande)
Särskilda egenskaper skadar bara dem vars liv är förverkat
Instinkt att sluka de dömdas sista andetag

• Spåra upp någon vars liv är förverkat
• Vänta tills hen är ensam
• Forma en väldig gestalt av torv, jord och lera (tar halv skada av stick, hugg eller eld)
• Viska sitt offers brott och låta hen frysa till av skräck

I Ferriers Kärr (Ferrier's Fen, Ferriers Kärr), inte långt från Kärrbryn, ligger en torvhög där byn begraver brottslingar levande. Med åren har platsen fött en ande av död och straff.

Anden är ung och ivrig och kan sättas att arbeta mot brottslingar; se det lilla arkanumet dyster torvhög för detaljer.